|
Förbi alla stora gränser
Susanne Demåne
Blekingesjukhuset
Karlskrona
Det är alltid lika fascinerande fantastiskt, att få gå på vernissage med konstnären Susanne Demåne som nu ställer ut i Blekingesjukhusets matsal i Karlskrona.
"En djärv, flitig och modig person", så beskriver Örjan Ahlberg, konstföreningens ordförande, konstnären Susanne Demåne. Och det är verkligen sant, för här finns inga gränser, bara ständiga gränsöverskridanden som åter och återigen ger upphov till nya former.
Av tunna tyger, mjuk koppar övertäckt med färg, och tjocka akvarellpapper, som påminner om pergament, driver konstnären fram mycket angelägna frågor om människan, kaos och landet Polen.
Det handlar om Masurien, detta sargade land som bytt överhöghet så många gånger, och som minns stora fältslag i sin egen natur bland annat från åren 1914-15. I detta land, beskriver konstnären ett land av kaos. Vad kan det bli annat än en djup symbolistisk expressionism.
Men det begreppet finns väl inte? Nej, just det, inte helt klarlagt. Inga konstteoretiska begrepp går att använda om konstnären Susanne Demånes verk. Hon är alltid unik i det hon skapar.
"Mina bilder handlar alltid om människan, och om vad människan tänker. De här bilderna berättar om Polen och kaos", förklarar Susanne Demåne för mig.
Jag går runt och ser kroppar, som hon har skapat med inbakade väsen. Ibland ser formerna ut som upprivna meteorer. Den symboliska innebörden i dem, verkar tala om det inåtblickande, det som kanske finns mellan sanningen och det som ser ut att dölja den.
Livet skildrar hon som en rund boj som svävar över jorden. Öppningen i livet, är som skötet i livets mittpunkt där träden strålar runt omkring i gyllene solljus. Röd, är livslinjen och blodet. Den raka ryggraden och längtan till den raka ryggradens handlingar blir som till ett "Fönster" ut.
Låter det märkligt? Men innebörderna i Susanne Demånes verk är alltid mångsidiga och fördjupande flexibla. Hennes verk ifrågasätter alltid. Åt vilket håll går Polen? Kan historien och den nuvarande politiken äntligen bygga ett demokratiskt land? Skall kaos råda där fortfarande? Eller är det ett kaos som endast skall råda en tid?
"Masuren", heter flera av Susanne Demånes verk här. De berättar inte bara om det nuvarande Polen, utan också om den mycket hårda utväxten på en björk som visar oregelbundna årsringar, allt det som ligger under barken. Vad är det som skall komma upp? Vad är det som skall utvecklas ur detta? tänker jag.
Ett offentligt konstverk avtäcktes också idag, skapat av samma konstnär Susanne Demåne. Det är skapat för alla dem som dag efter dag tränar i den varma bassängen på Blekingesjukhuset i Karlskrona som har en längtan efter att bli friska, och för alla dem som arbetar där.
Fem verk är det tillsammans. De berättar om jorden, grönskan, solen och himmelen och om visioner som blir till endast genom tryggheten och varelsers möten. Mycket färgrikt och mycket starkt omvandlar de hela lokalen.
Och vad tror du hände, efter avtäckandet, när vi alla hade lyssnat på konstnärens ord och andras? Jo, lugnt, och mycket vackert, glider konstnären ned i bassängen i sin långa svarta klänning och publiken jublar. Drypande våt, kommer hon sedan upp och säger ganska tyst: "Det har jag längtat efter hela tiden sedan första gången jag var här."
Så står hon där igen, droppande framför oss, på språng till nästa gränsöverskridande fascinerande verk.
ALJA SKIRGÅRD
Bildtext: Konstnären Susanne Demåne har haft utställningar i Ryssland, Polen, Tyskland, Danmark, England, Sverige med flera länder. Här finns hon på Blekingesjukhuset med sina skulpturer "Stina" och "Babuska", som mycket tydligt öppnar gränserna för hur mycket emaljkonsten kan utvecklas.
Tillbaka till Blekingekonstnärer
| 