|
Animapedagogiken
Animapedagogiken är svensk och skapades av fil.kand. Alja Skirgård 1987.
Den skiljer sig ifrån all annan pedagogik (t.ex. Deweys, Steiners och Montessoris) genom att ta fasta på och utgå ifrån att människan redan har kunskapen inom sig när hon föds (s.k. innatism, läran om medfödda idéer). Exempel på liknande utgångspunkter finns i andra vetenskaper; hos Platon f. 427 f.Kr och hos Noam Chomsky f. 1928.
Grundläggande för Animapedagogiken är det respekterande mötet mellan lärare och elev och den s.k. omvända inlärningen. Dessa båda grundmetoder möjliggör en respekterande spegling till eleven och elevens kunskaper samt tar bort all hierarkisk struktur i undervisningen.
Animapedagogiken grundar sig på 13 filosofiska utgångspunkter. De tre viktigaste är Själsträning, Det respekterande mötet och Den omvända inlärningen.
Själsträning
Animapedagogiken hävdar bl.a. vikten av själsträning, för utveckling av varje elevs hela intellekt. Detta innefattar träning av:
- djupt eget tänkande
- inre bildskapande
- djupt upplevande
- tystnad
- koncentration
- lyssnandet
- det respekterande mötet
Det respekterande mötet
Det respekterande mötet innebär att läraren kommunicerar en längtan och vilja, att nå fram med sig själv och sina djupa ämneskunskaper till eleven - och vägleder eleven till samma sak - samt befinner sig i närvaron, ansikte mot ansikte, med eleven här och nu och visar fram "Jag vet att du är någon, jag vet att du är intresserad och vill förstå".
Läraren håller också alla nedvärderande beteenden (uttalade eller outtalade) borta från klassrummet samt håller upp allt det som är respekterande.
Detta ger möjlighet för varje elev att växa till en egen auktoritet.
Den omvända inlärningen
Den omvända inlärningen innebär att eleven själv först får ge sitt eget svar på frågorna. I filosofiundervisningen t ex följer vi historien och börjar vid Sokrates ca 470 f. Kr och fortsätter framåt till våra dagar. Läraren har goda ämneskunskaper samt förbereder sig noggrant för att ställa en fråga (eller i konstundervisningen ge ett tema) som står i förhållande till hela filosofins (eller konstens) historia. Eleven får på detta sätt spegla sig i historien fram till idag. Det enda svar (eller den enda bild) som är riktig är varje elevs egen.
Först därefter berättar läraren om filosofens svar (eller går ut i konsthallen och visar den stora mästarens bilder). På så sätt kan varje elev få stå i ett respekterande jämbördigt förhållande till de övriga eleverna, läraren och mästaren - utan att tryckas ned i en hierarkisk ständigt pågående negativ situation. Detta möjliggör varje elevs utveckling.
Animapedagogiken går att använda för alla ämnen. Den har provats i konstundervisning, filosofiundervisning samt svensk- och litteraturundervisning med mycket goda resultat.
~
Vi har så många, långa böcker - med så mycket text i - som står på långa hyllrader - ända sedan det Alexandrinska biblioteket började växa på 200-talet f.Kr. Så vi behöver också några korta, på internet, som härligt komplement - där meningen är lika djup.
Klicka och läs här!
| 