Start
 

 
Konst- och litteraturkritik
 

 
Tio gyllene regler
  
 

 
Dikt och prosa  
 
 

 
Bilder   
 
 

  
Animapedagogiken
 
 

 
Biografi
 
 

 
Kontakt
 
 


 

 

 

 

Mångtydiga innebörder

 

Lena Wyrner

Boverkets Entréhall

Karlskrona

 

Hemlighetsfullt breder den inre världen ut sig till vision efter vision, hos konstnären och scenografen Lena Wyrner från Karlshamn som nu gästar konsthallen på Boverket i Karlskrona.

Precis så genialt subjektivt som de gamla symbolisterna gjorde det, bygger Lena Wyrner upp sina mycket koncentrerade bilder: Fulla av enkelhet och glödande närvarande värme visar motiven sig - som om de lekte med ljuset som skimrar lätt med färgen, som samlar sig samtidigt fyllt och mättat.

Hur kan det gå till? Hur kan detta uppnås? Hur kan tingen förvandlas till något annat än sinnebilden själv, i stället för? På scenen uppenbarar sig sköna båtar, hus och träd som målats så precist, som om dessa vore varelser själva.

"Båtarna och husen är porträtt av mina vänner", säger Lena Wyrner till oss i vernissagepubliken. "Och målningarna börjar måla sig själv. Ja, ja tänker man, så är det".

Och målningarna är verkligen märkliga: En liten skön snipa som ser ut som ett smycke, döljer sig inne i det till synes öppna men helt slutna rummet i en bild, kanske ett ladugårdsrum. Solljuset öppnar sig in i rummet och skapar där en vägg, som inte går att forcera. Den lilla båten, ser ut som om den hamnat i en hög labyrint, omhöljd intill tänkvärd slutenhet.

Hur skapas då dessa visioner? undrar jag. "Först måste man planera noggrant och ha gott om tid: Hela dagen för sig, eller veckan för sig", berättar konstnären. "Det är ett stort motstånd att komma igång. Det är ett vitt ark, som man ska fylla. Vad ska man fylla det med? Det finns en stor längtan till tillståndet; den absoluta närvaro. Det finns olika sätt att känna den absoluta närvaron: Att utsätta sig för fara, meditation eller måla. Och det är ganska ofarligt. Det är ju inte farligt att måla", så berättar hon.

Nej, tänker jag, så är det nog. Så mycket kraft det finns i Lena Wyrners rena skapade sublimerade känsla: Den stiger fram där ur bilden och omvandlar sig från ting till varelse.

Några bilder är som små kuber som står på varandra, bakom varandra, och innanför det utbuktad ljuset. Fyllda av sammanpackade århundraden förflyttar de sig gradvis i medvetenhet, tar avstånd, ger avstamp och inriktar sig rikt koncentrerat. Stadiga, mäter de sig inåt och framåt till en slags exakthetens korsning, mellan klart medvetande och evig tanke, just ovanför hjärngloben, som har aktiverat allt där inne hos betraktaren.

Vilka ord jag skriver här. Jag måste själv läsa dem om och om igen för att förstå dem.

Lena Wyrner berättar, att hon alltid arbetar med musik: "Jazzmusik och klassiskt". Hon målar gång på gång över sina målningar. Hon målar så mycket, så att det stiger fram en potential i duken, en förmåga, en möjlighet. Hon letar och ser: " Om det finns någonting som går att arbeta vidare på". På det sättet uppstår en helt osynlig närvaro därunder, och bilderna blir fyllda och får kraftfull struktur.

"Behusade själar", säger hon till mig. "Som behusade själar".

Vilka visioner konstnären Lena Wyrner skapar, som kan inspirera våra inre !

 

ALJA SKIRGÅRD

 

Tillbaka till Blekingekonstnärer

 

Alja Skirgård © 2017 • Konkretion och utveckling

Alja Skirgård  kulturskribent, estetisk  och filosofisk rådgivare